Idag har vi varit här i underbara thailand en vecka. De första dagarna gick riktigt sakta och det kändes som om två veckor nästan skulle bli för mycket, men nu när vi bara har en vecka kvar här önskar man att man kunde sakta ner tiden lite. Det är så mycket man vill se och göra, men tiden räcker inte till.

Men idag har vi (jag, Isac, Linus & Felicia) i alla fall varit på Leam Sing beach, som beskrivs som en av Phukets finaste ständer. Strand som strand säger mormor & morfar och stannade kvar i kamala. Helst av allt hade de nog legat hemma i Mellby om dom fick bestämma… Men i alla fall, leam sing ligger ca 5 km från kamala så vi tog en tuk-tuk dit för 125 kr för fyra personer. Helt okej. Vi bestämde en tid med chauffören när han skulle komma tillbaks och hämta oss också för 125 kr till.

När vi kom dit fick vi börja med att gå nerför en smal och brant stig genom en ”djungel” för att nå stranden som är lite undangömd. Precis som igår är det svårt att med ord och bild beskriva hur vackert där var, men man kan i alla fall få ett hum genom att se bilderna, men som sagt, det är egentligen något man måste uppleva för att förstå! Det dumma är bara att vattnet är så jäkla salt (som det är överallt här) att det sticker i skinnet över hela kroppen på en. Men man står ut. Vi solade, badade och klättrade i berg. Jag lyckades skada mig för femte gången på bara 8 dagar. Denna gången köttade jag in min hand i en jättevas sten så jag fick ett sår mitt i handen. Jag är nog rätt klumpig faktiskt som Tim brukar säga, haha. Men heter man Linn så gör man.

Vid tre tiden igen kom den dagliga regnskuren så det var bara att packa ihop sig och sätta sig på den ända restaurangen på leam sing beach och vänta på ”toggen” som skulle komma kl 4. Vid halv 4 bestämde vi oss för att gå och kolla om han kanske hade kommit ändå bara för att det regnade, och det hade han minnsan. När vi kom fram till tuk-tuken viftade han med vår rumsnyckel. Alla trodde att det var någon av oss som lämnat in den i deposition eftersom vi skulle betala när vi åkte hem men det visade sig att så var det inte. Antagligen hade någon av oss, antagligen jag, tappat nyckeln på vägen dit. Sikken jäkla tur att han hittade den, och framför allt att han gav tillbaka den! Han kunde lika gärna länsat hela vårt rum…

Och nu är vi tillbaka på hotellet igen, klockan är strax över 5 och internet funkar fortfarande inte så jag sitter här och skriver i ett word-dokument idag igen. Nu ska jag hoppa in i duschen och sen blir det skräddaren och sen mat. Skriver kanske mera senare. Hejdo!