Begravning
I fredags var det då dags för gammelmormors begravning...
Jag tror inte jag riktigt förstått det tidigare, att hon faktiskt är död och att jag aldrig kommer få träffa henne igen.
Jag har inte fällt en ända tår på de 3 veckor som gått. Inte för att jag är en känslokall människa, absolut inte. Utan jag har helt enkelt inte förstått att hon är borta. Så idag, på begravning kom allt. Tårarna bara rann och rann.
Hon var så speciell, min gammelmormor.
Men det som gjorde mest ont på hela begravningen var när vi stod vi graven och alla skulle säga farväl, och man hör Gunborg, gammelmormors bästa vän snyfta "Min bästa vän, min bästa vän!" framme vid kistan. Det gjorde så ont i hjärtat. De måste vara det värsta som finns, att skiljas från någon som funnits vid ens sida genom hela livet och vara ensam kvar.
Efter kyrkan blev det mat på hotell freden. Precis som förra året när gammelmorfar dog blev stämmning mycket mer lättsam där, och trots att man skrattade åt alla tal och historier folk berättade fortsatte tårarna ändå att rinna emellan åt.
Älskade gammelmormor <3 God natt och sov så gott, som du alltid brukade säga.
Jag tror inte jag riktigt förstått det tidigare, att hon faktiskt är död och att jag aldrig kommer få träffa henne igen.
Jag har inte fällt en ända tår på de 3 veckor som gått. Inte för att jag är en känslokall människa, absolut inte. Utan jag har helt enkelt inte förstått att hon är borta. Så idag, på begravning kom allt. Tårarna bara rann och rann.
Hon var så speciell, min gammelmormor.
Begravningen var jättefin. Sara sjöng "Let it be", och precis som hon sa passar låtens budskap så bra in på min gammelmormor. Felicia och Amanda framförde "Inatt jag drömde" och "Hallelujah". De som inte redan grät gjorde det definitivt då. Så himla fint alltihopa.
Men det som gjorde mest ont på hela begravningen var när vi stod vi graven och alla skulle säga farväl, och man hör Gunborg, gammelmormors bästa vän snyfta "Min bästa vän, min bästa vän!" framme vid kistan. Det gjorde så ont i hjärtat. De måste vara det värsta som finns, att skiljas från någon som funnits vid ens sida genom hela livet och vara ensam kvar.
Efter kyrkan blev det mat på hotell freden. Precis som förra året när gammelmorfar dog blev stämmning mycket mer lättsam där, och trots att man skrattade åt alla tal och historier folk berättade fortsatte tårarna ändå att rinna emellan åt.
Älskade gammelmormor <3 God natt och sov så gott, som du alltid brukade säga.
Kommentarer
Trackback
